”Give me the money, I’ll kill you!”

Idag var det planerat att jag och Linda skulle ta oss en tur ut på stan för att bland annat besöka centralmarknaden där det bland annat säljs frukt och grönt och allt möjligt ätbart och en massa kryddor. Så när jag slutade jobbet tog jag mig en promenad hem till henne med mina flipflops på fötterna (riktigt sköna promenadskor det där!). Det är en precis lagom lång promenad längs en av stadens största gator och det är alltid folk i närheten, så man känner sig trygg.

Efter en kvart var jag framme vid Lindas höghus. Jag gick in mot husets bakgård och in genom porten för att ta mig uppför trapporna de sju våningarna till hennes lägenhet. Jag gick uppför ett par trappor och märkte att en man kom efter mig. Han gick väldigt snabbt, något som är väldigt ovanligt bland moçambikanerna. Efter ett tag kom han ikapp mig. Han sa då åt mig ”Give me the money!”. Jag stelnade till och trodde inte det var sant! För andra gången under min korta moçambiquevistelse höll jag på att bli rånad! Mannen i 40-årsåldern iklädd fin vit skjorta och svarta långbyxor grävde samtidigt i sin ficka som för att visa att han ”har ett vapen” där i som han tänker ta upp. ”Give me the money, I’ll kill you” sa han då på nytt. Jag kände dock inte särskilt stor lust att bli av med pengar och mobil eller stötta yrkesgruppen rånare och tänkte att om han har ett vapen, varför grävet han då så fruktansvärt mycket i fickan? Borde han inte tagit fram det redan innan han kom ifatt mig? Så jag bestämde mig för att försöka försvara mig och om han sedan blir våldsam kanske jag skulle kunna tänka mig att ändra åsikt. Så jag svarade ”No, I’m not going to give you any money”. Han upprepade då ”Give me the money, I’ll kill you”. Jag skrek då högt så det ekade i trappuppgången ”I’m not going to give you any money, but I can call the police if you want to!?”. Han försökte ett tag till medan han fortfarande grävde i fickan och mordhotade mig, men tillslut bara viftade han iväg mig precis som om han tröttnat på den där dryga tjejen. Vilken nybörjare! Jag sprang uppför de återstående 5 våningarna i så rasande fart att jag utan att jag nästan utan att blinka var utanför Lindas dörr och knackade på som en tok. Hon öppnade dörren men innan hon fått upp säkerhetsgrinden så fullkomligt sprutar tårarna och jag ropar att hon måste skynda sig. Väl innanför dörren var jag som en levande fontän. Jag darrade i hela kroppen och tårarna sprutade. Lindas granne som var på besök sprang ner för att hämta husets vakt. Han kom efter några minuter upp och hörde sig lite för om vad som hänt. Han hade sett mig gå in genom huset, men inte rånaren som alltså måste kommit in från bakgården och inte från gatan. Men vakten kunde nog inte göra så mycket eftersom rånaren nog sedan länge var försvunnen. Jag fick veta av Lindas granne att ingen blivit rånad i just det huset på 3 år. Konstigt att det då ska hända just mig.

Det blev ingen tur på stan för mig och Linda eftersom jag ringde efter skjuts och åkte hem istället. Väl hemma kände jag mig alldeles bakfull och helt slut i kroppen. Men först då kunde jag se det komiska i situationen och började skratta. Herre gud vilken värdelös rånare som inte ens lyckas råna en ensam blond flicka i en trappuppgång! Jag tycker att han borde kunnat planera sitt rån lite bättre. Så rånaren, om du läser detta ska du få några tips:

• Istället för att låtsas gräva i fickan efter ett inbillat vapen under hela rånet – ha ett riktigt vapen framme från första början, då kan jag nästan garantera att offret ger dig allt du vill ha
• Du borde nog lära dig lite bättre engelska. Frasen ”Give me the money, I’ll kill you” låter som hämtad från vilken dålig actionfilm som helst.
• Var lite mer hårdhänt. Vill du ha min väska får då försöka dra den av mig. Du kan även stärka dina dödshot genom att åtminstone knuffa lite på offret och inte bara stå där och vräka ur dig dödshot på dålig engelska
• Välj ett bättre ställe än en trappuppgång. Börjar offret skrika högt så har du snart 20 grannar på dig och din enda utväg är den som vakten ganska snart är på väg in i

Och ni som läser, var inte ett dugg oroliga. Jag mår riktigt bra och kommer inte ha några men för livet, jag kommer bara ha väldigt roligt när jag tänker på hur otroligt oskillad och misslyckad rånaren var! Den här serien är tillägnad honom.